Varför?
Varför ska det vara så jobbigt..
Varför kan man bara inte så stänga av sina känslor och låt dom komma tillbaka en annan dag?
Varför ska man behöva att tänka så mycket?
Det är jobbigt att tycka om någon så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen.
Det som är mest jobbigt det är att se att den personen mår dåligt.
Det enda man vill göra är att hålla om honom å säga allt ordnar sig babe det löser sig..
Man vill säga så mycket men man vet att det man säger inte har någon verkan..
Det är konsigt att man kan ha så mycket känslor och tankar men inte får ur sig en enda till den personen som behöver höra det som mest..Det likson fastnar i halsen någonstans på väg upp men kommer inte längre..
Jag vill kunna säga att jag älskar dig, för det gör jag, vet att det har gått kort tid men jag har aldrig känt så här för någon som jag gör för dig.
Jag vet att vi inte pratar så mycket , det är jämt så mycket annat runt om kring.
Jag vill stötta dig genom allt.Jag vill finnas där för dig när kommer tillbaka.
Det kommer att bli jobbigt, jätte jobbigt.
Tårarna rinner ner för kinderna å dom går inte längre att torka bort.
Det känns som om dom aldrig kommer att sluta rinna.
Sitter och lyssnar på Eva Cassidy - Time after time och Kim Larsen - This is my life
Den får mig att tänka på dig, första gången du var hemma hos mig, själv och vi bara prata å prata.
Och den där kramen du gav mig,när du skulle åka. Den värmde upp hela mig. Och jag kunde inte sluta tänka på dig.
Allt sturl som har varit från första början med folk som bara ska lägga sig i å göra det värre folk.
Känns som om just den personen inte hade laggt sig i så hade det kanske inte varit som där är.
Jag vet inte.. känns lite som att allt som händer, händer bara för att det inte är meningen att det ska vara vi eller för att vi ska gå den hårda vägen från början.
Dom säger att man ska gå på moln när man är förälskad. Jag är förälskad men jag går då fan inte på moln, man går hela tiden och väntar på vad som kommer att hända här näst.
Jag vet att jag har tvivlat mycket på dina känslor, och jag förstår nu också varför.
Jag är ledsen över att jag har gått på dig och inte gjort det lättare för dig,men nu vet även du..
Och vissa saker får faktiskt till och med du acceptera att så gör man bara inte..
Jag hoppas att jag kommer att vara stark, men jag vet inte om jag klarar det, för om du försvinner nu så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Vet inte om jag har något att kämpa för. Även om det är som det är så ger du mig styrka värme å kärlek i din blick. Å jag vet inte vad jag gör om den blicken försvinner.
Kommer den att finnas där för mig efter allt om det ens finns något efter?
Om inte så vet jag inte om jag kommer att kunna titta någon i ögonen igen och känna kärlek.
Det är bara en massa strul.
Nu sitter jag här i min soffa å har micke ligger å sover bredvid orkar inte väcka honom så att han kan åka hem, han kan gott ligga kvar å få sova..Och så slipper jag känna oro för att jag e ensam om det blir som igår natt.
Eyes that dont not cry, do not see
l.m.n
