Ett hjärta av snö

Kylan är stark. Kylan av ensamhet strycker bakom ryggen.
Kalla drag av de värsta av allt.
Kylan börjar att tränga sig igenom skin å ben.
Snart kommer kylan igenom och når ända in i hjärtat.

Vad händer då?


Jag är helt slut i hela kroppen, jag orkar inte med nått längre.
Jag orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte orkar inte orkar inte okar inte.

Allt som hänt förr börjar komma ikapp en, alla minnen är starka riktiga dom gör ont.

Ännu ett sjukhusbesök med ambulans transport, orkar inte.
Denna gång var det illa.Riktigt illa. Det känns rätt konstigt att sitta och säga att de e illa.
Man säger det precis som om de handlar om någon annan och att man själv är läkare.
Men det handlar om en själv.
Om mig.
Jag vill inte...



Sen har vi ju mig dumma mig, som bara ställer till det för alla. Bara är i vägen för den man försöker hålla kär.

Jag lyckas aldrig med någonting, Vilken flipp jag fick inatt. ´Inte likt mig för fem öre.
Känner mig så jävla världelös, de finns nog ingen person på hela denna jord som är mer ivägen än vad jag är.
Jag gör bara allt runt om kring mig till ett helvete.
Förstör allt.
Ser till så att alla blir sura å griniga.
En riktigt Glädje dödare!!!!!!!!!


Jag vet inte ens om jag vill leva längre. Det tjänar iaf ingenting till.
Jag gör iaf ingen nytta någonstans.
Ställer till problem efter problem.

Jag försöker att lägga mitt eget liv bakom mig å skita i vad jag måste för att ta hand om ditt,
men jag verkar inte göra något rätt. Så vad har jag för uppgift här i livet?

Ingen..

l.m.n