Ett hjärta av snö

Så står man här ensam, och tänker tillbaka på allt,hur kan man sakna nått som var så dåligt och fel?

hur kan man känna längtan efter nått som gick åt skogen? eller är det man saknar eller är det bara själva känslan, den där lilla känslan av att bli omtyckt. den där lilla känslan av att faktiskt vara värd nått..

Den där lilla känslan som är så stor att man svävar på moln. Som är hur stor som hellst egentligen.

Den där lilla känslan som kallas för kärlek, den som är som en energi som inte försvinner som bara blir starkare och starkare för varje dag som går.

Det är då fan inte lätt med kärlek.. Ibland börjar jag undra om det finns eller om det är något någon bara har hittat på för att vi människor är så otroligt korkade.. Men tror jag har fel på den fronten..

Sitter man här 21år å längtar efter någon att få dela sitt liv med, och allt som hör där till. Varför ska det vara så svårt att hitta nån som man tycker om? Eller är det för att jag inte släppar i folk längre?Pga allt som har hänt och att det har gått så fel..

Jag vill inte ha en kille som dömer mig efter mitt förflutna, då kommer det aldrig att fungera. Han måste kunna förstå och lysna, Var är dom ?

Så hittar jag en som jag kan prata med, och han kan prata med mig. Allt är så himla bra egentligen.

Men det har blivit som en synd att tänka tanken att känslorna kanske faktiskt är där.

hum.. konstigt..

Nej , tror jag kanske ska göra på det enkla sättet ändå!

Skita i allt.. Det ställer iaf bara till med besvär.