Ett hjärta av snö

Jag älskar min mamma över allt annat.
Men jag har nog inte varit så snäll mot min mamma på sista tiden.
Känner mig så taskig mot henne.
Jag har stött bort henne rätt mycket på sista tiden
inte orkat prata med henne,
Hon vill bara väl.

Vi brukar ha en bra relation jag och min mor.
 Men jag har inte velat att hon ska vara orolig för min skull.
Hon har annat att tänka på.

Men det har nog blivit så att jag har stött bort henne så mycket att hon har blivit jätte orolig.
Just nu vet hon inte så speciellt mycket om mitt liv.
Nästan så att min far vet mer.

Ikväll så ska jag och mamma åka iväg och kolla på bio tillsammans bara vi två.
Det ska bli så skönt faktiskt att få träffa mamma helt själv och bara få vara med mamma.

Känner mig så dum över att jag inte har släppt in henne i de jobbiga just nu.
Har  väl kännt att jag är över 18 och jag klarar mig själv.
Men tyvärr måste man nog erkänna för sig själv att man inte gör det.

Jag talar sällan om för min mamma att jag älskar henne.
Hon är min mamma och jag älskar henne verkligen, men har så svårt att säga det till henne.
Efter allt som har varit hemma jämt å allt därefter. Men hon har alltid ställt upp.
Alltid sett till att jag mår bra även när jag är som elakas mot henne.
Kanske dags att börja tala om att jag verkligen älskar henne.

Det kan inte vara lätt för henne att sitta och se hur hennes dotter bara mår sämre och sämre
men inte säger nått.

Jag pratade med mamma i telefon i förrgår när jag hade hjärtklappning.
Förklarade att det blir bara värre och värre. Och jag får det inte att sluta längre.
Jag börjar tappa kontrollen över det.
Mamma började att grina i telefonen och sa ändå med en stark röst att det kommer att gå bra.
Hon talade om hur orolig hon är för mig,när jag inte svarar i telefonen när jag inte ringer upp.

För dryg tre månader sen så glömde jag min mobil i en kompis bil.
Jag fick inte tillbaka den förren dagen efter på kvällen.
Under den tiden så hade hon ringt 25gånger från hennes mobil och 10gånger från hemtelefon och 3gånger från kristers mobil. Och jag hade inte svarat.
Det första min mamma tänker på i ett sådan läga är att jag har kolapsat.Att jag ligger hemma ensam och håller på att dö.
Hämsk tanke, men tyvärr så måste jag säga att det kan inträffa.
När jag väl fick tillbaka min telefon ringde jag dirket upp till mamma
Det första hon säger med skakig röst är VART I HELVETE HAR DU HÅLLT HUS!!!, jag var på väg att sätta mig i bilen för att åka ner och kolla om du lever!!
Då känner man lite ångest över att man har glömt mobilen, som egentligen inte är någon big deal för någon annans familj.

Det är lite jobbigt att känna att jag måste ha koll på mig hela tiden så att det inte händer nått.
Menar jag ringer väl om det skulle vara nått.

Men det är klart,jag kanske inte är i "form" för att ringa då.
Hur ofta brukar man prata med sin mamma ?
Ta ett ex. en polare till mig pratar med sin mamma ca 1 varanan dag.
Min mamma ringer mig ca 2-5ggr om dagen i oro.

Nästan så att man känner sig lite mobbad.Nej men det är faktiskt lite jobbigt
för det innebär att hon vet allt om mitt liv.

Ikväll är det iaf mammas och min kväll
det ska bli skönt att få gå på bio med mamma. även om man inte pratar så mycket under bion
så att bara känna hennes trygghet det värmer.

Nej dags att springa lite mellan strålarna i duschen nu innan hon kommer och hämtar mig.

l.m.n

den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet

och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna
och den uppgivna röst som jag nyttjade så illa
fick du att försvinna

och jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria

och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och de himmelska ben som jag ville förtära
de gick därifrån

så kom änglar! kom älvor!
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överrallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
fryser nu sakta till is

natten som kom sov du vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
och om nån att beröra

och jag kunde ha gett vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten
(jag liksom föll över kanten)

så kom änglar …

den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne
nån annanstans

kom änglar …

Jag orkar inte vara stark längre.
Jag orkar inte försöka få allt bli bra.

Det är konstigt hur ens liv förändras så snabbt
hur man tappar all styrka man har.

Jag orkar inte med något längre.

Konstigt hur man känner att all kraft man har haft bara försvinner.

Den styrka man har byggt upp på en längre tid.
Den styrkan jag har byggt upp kommer ifrån något som har gjort så ont.
Den styrkan har varit som stål
ingen kan ta sig igenom den
men någon lyckades.

Jag vet inte hur jag ska bygga upp den igen.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till
vet inte vart jag ska vända mig
vart jag ska ta vägen

Jag har tappat bort mig själv
känner mig så snurrig i skallen
allt är så svårt.

Alla säger åt en vad man ska göra
hur man ska göra
tala om vad som är bäst för en själv

Men vad vet alla om det?
Inget!!!
eller?

Jag vet bara att jag har blivit sårad
av någon som jag trodde skulle vara min framtid.

Kommer det vara så?

Är att vara snäll något bra?

Jag vill inte förlora de jag vill ha
men ändå så går allt emot de.

Allt går emot mig..
Finns det någon som förstår mig?

Jag orkar bara inte längre gör allt själv!
känns som om jag skulle behöva flytta så långt bort från allt som det bara går.
Men är det lösning?

Man kan fly så långt det går
men det går inte att fly från sina problem
dom kommer ifatt en.

Jag har några otroliga vänner här som ger mig kärlek.
Jag är så glad att jag har er
utan er hade jag nog kolapsat för länge sen.

Att säga att man hatar någon är ett starkt ors val.
Men att säga att man älskar någon är ännu starkare
Det finns olika sätt att älska någon på
man kan älska sina föräldrar, sina kompisar, sina syskon,
Det är inge svårt att säga att man älskar någon men att säga att man
älskar någon som är ens livskamrat/pojkvän/flickvän
det är inte lätt, även om man gör det.
Jag är rädd att säga det, men jag gör det.
Även efter allt som har hänt så kan jag inte sluta.
Kan inte sluta hoppas.


Jag ska laga lite mat nu innan det blir ett jäkla gnäll över det oxå.

Men iaf så
vill jag säga till Anna Albinsson Cassandra Lindquist
att jag Älskar er och ni är två helt underbara människor som jag inte skulle kunna leva utan.

l.m.n

Det är ingen som har sagt att det är lätt när det är svårt.

Att någon kan göra någon så illa utan att ens visa den människan någon form av ångest.
Hur kan man stå ut med sig själv om man sårar den man tycker om?
Den man vill vara med den man vill bli älskad av den man vill älska?
Det går tydligen.
Men sannigen kommer också ifatt en sådan person.

I hopp om tron att kärleken var sann väntar man på ett ärligt svar.
Ett svar som kommer att förändra ens liv.
 Ett svar som kommer att betyda allt i ens värld.

Man kämpar för något som man inte vet om det är värt att kämpa för.
Att kämpa för något som man inte ens vet om det finns.
Tron om att kärleken är sann...

Att inte få känna kärleken mellan två personen är jobbigt.
För att kärleken ska hålla sig vid liv så måste båda kämpa inte bara en.
Man måste släppa taget om det gammla och lägga vissa saker bakom sig.

Kärleken kommer och går men vänner består eller hur är det man brukar säga?

Att denna kärlek ska bestå är för mig en omöjlig sak att säga men hoppet finns.
Men för att denna kärlek ska bestå så måste det bevisas att den ska bestå.

Att du skulle göra något sådant som detta trodde jag aldrig från början.
Att jag skulle stanna det trodde jag aldrig heller.
Men hjärat säger det och jag har valt att lyssna på det.

Det var nära att jag kasta ut dig, men jag kan inte kasta ut något som sitter fast i hjärtat.
Nått som har satt sig så djupt in så det inte går att komma åt.

Men denna gång så är det upp till bevis.
Tiden är kort och det är mycket som ska göras på denna korta tid.
Du måste kämpa och kämpa och aldrig ge upp.

Men tänk att det ska krävas något så drastiskt som detta för att du ska förstå vad som händer.
Jag hoppas att det är på riktigt nu.
Verkligen på riktigt.

Allt som sades den där "natten"
jag hoppas inners inne att allt kom från hjärtat ditt.
För allt jag sa kom från hjärtat mitt.

Vet att allt är jobbigt just nu
men det betyder inte att man får bete sig hur som hellst eller säga vad som hellst.
Även när det är jobbigt så måste man prata och visa sin kärlek
annars kommer man inte få någon tillbaka.

Jag tror på framtiden..

jag HJÄRTA dig
l.m.n

Idag är det dagen efter.. Usch.. är inte så bakis men seg som fan.. Men har fått lite gjort ändå.
Städat lite kört igång en tvättmaskin och lite så..

Tack alla för igår hade jätte trevligt.

Igår var en såndär dag som det bara surra runt tankar i skallen hela tiden.
Allt bara snurrar samtidigt allt händer samtidigt.
Jag orkar snart inte längre, jag kommer nog att kolapsa vilken dag som hellst.
Jag pratade med pappa igår oxå, berättade allt som det var och han tyckte att jag skulle ta å åka till honom
och vara där i veckan, för att lugna ner mig lite.
Berättade om hjärtat, som strular hela tiden, fick när jag kom hem i natt och nu på morgonen.
Pappa tror att det beror mycket på att jag känner mig stressad.

Men det är väl inte så konstigt att jag känner mig stressad.
Det är ju så mkt jag vill säga känna göra men kan inte..
Det är jobbigt när känslor har ett datum, konstigt hur det kan vara så men i detta läget så är det så.
Det tar kol på mig..
Känns som att det inte spelar någon roll hur mycket än jag försöker , jag når nog aldrig fram ändå.

Det är konstigt hur falska envisa förrvirrade egotrippade människor kan vara.
Men det är väl kanske det livet går ut på ibland eller?
Jag förstår bara inte varför man inte kan säga som det är.
Men det är väl inte så lätt det heller kanske?

Tråkigt bara att de ska behöva gå ut över någon annan som tar åt sig och blir sårad.

nej ska fortsätta att titta på reprisen av körslaget och ringa darling så snacka lite skit.
Fortsätta att ha lite tråkigt..
l.m.n

Usch...det verkar inte vara några bra dagar som här dagarna som kommer..
Var hos läkare imorse även fast jag var lite sen, skulle vart där 8.30, 8.45 så ringde micke väckte mig..
Kom iaf i väg till läkaren.
Det var ingen höjadre hos läkaren.
Fick en remis till KS där dom ska ta massa prover och se om dom kan lista ut vad som försegår i min kropp.
Läkaren var jätte orolig över min viktminskning.
Han tyckte inte att det var så bra att jag har gått ner så mycket på så kort tid
och att jag har mag ont till och från.
Han tyckte att det var konstigt oxå på grud av att jag inte har gjort något för att gå ner.
Det är oxå så mkt annat som kan spela en stor roll.
Vi får se vad som händer om de blir få sin dröm uppfylld eller begravd.

Har precis gett bort 4 par jeans till sara skönt att bli av med dom.
Får lite panik när jag ser hur mycket som har försvunnit från min kropp även fast jag inte så stor å inte så liten så känns det konstigt.
Känndes jätte bra att lämna bort dom iaf..

DU är faktiskt min ängel..
Det spelar ingen roll vad som händer.
Hur en länge du kommer att vara borta så kommer jag alltid att finnas där för dig.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som aldrig kommer att försvinna.

Idag är en sånn där dag då det bara rullar på, men samtidigt ligger det i bakhuvudet hela tiden.
Att du ska försvinner ett tag från mig från din son dina vänner från din familj från alla.
Men jag vet oxå att vi alla kommer att stötta dig på ett eller ett annat sätt medans du är borta.
Det kommer att bli jätte jobbigt, men en önskan från mig är att du använder din styrka din kämpar glöd som du vissade så s när vi starkt träffades.

Jag vet inte riktigt än hur det kommer att bli mellan oss,
men idag känns det som att det kommer att fortsätta att vara vi.
Vi måste stötta varandra genom allt!!
Positivt eller negativt

Imorgon är det torsdag och jag ska till läkare. Usch det ser jag inte fram emot.
Har inte varit hos läkare sen de där hände och vill inte egentligen veta hur min kropp mår.
Känns inge kul alls.Rädd för att dom ska säga något som jag fruktar.
Jag vill oxå kunna få det som jag drömmer allra allra mest om.
En dröm som jag inte vet vad jag gör om det är så att läkarna säger imorgon att det inte kommer att kunna ske.

Så måste jag ringa till min läkare på akkis någon dag oxå och berätta hur det ligger till.
Orkar inte med allt jävla skit med hjärtat längre.
Varför kan skiten bara inte fungera som det ska??
Nu har det återkommit flera gånger under 2veckors tid med bara en dags mellan rum.
Börjar att bli jobbigt, det har börjat att bli så att jag inte kan kontrollera mig själv längre.

l.m.n

Varför ska det vara så jobbigt..
Varför kan man bara inte så stänga av sina känslor och låt dom komma tillbaka en annan dag?
Varför ska man behöva att tänka så mycket?

Det är jobbigt att tycka om någon så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen.
Det som är mest jobbigt det är att se att den personen mår dåligt.
Det enda man vill göra är att hålla om honom å säga allt ordnar sig babe det löser sig..
Man vill säga så mycket men man vet att det man säger inte har någon verkan..

Det är konsigt att man kan ha så mycket känslor och tankar men inte får ur sig en enda till den personen som behöver höra det som mest..Det likson fastnar i halsen någonstans på väg upp men kommer inte längre..

Jag vill kunna säga att jag älskar dig, för det gör jag, vet att det har gått kort tid men jag har aldrig känt så här för någon som jag gör för dig.
Jag vet att vi inte pratar så mycket , det är jämt så mycket annat runt om kring.
Jag vill stötta dig genom allt.Jag vill finnas där för dig när kommer tillbaka.
Det kommer att bli jobbigt, jätte jobbigt.

Tårarna rinner ner för kinderna å dom går inte längre att torka bort.
Det känns som om dom aldrig kommer att sluta rinna.

Sitter och lyssnar på Eva Cassidy - Time after time och Kim Larsen - This is my life
Den får mig att tänka på dig, första gången du var hemma hos mig, själv och vi bara prata å prata.
Och den där kramen du gav mig,när du skulle åka. Den värmde upp hela mig. Och jag kunde inte sluta tänka på dig.

Allt sturl som har varit från första början med folk som bara ska lägga sig i å göra det värre folk.
Känns som om just den personen inte hade laggt sig i så hade det kanske inte varit som där är.
Jag vet inte.. känns lite som att allt som händer, händer bara för att det inte är meningen att det ska vara vi eller för att vi ska gå den hårda vägen från början.

Dom säger att man ska gå på moln när man är förälskad. Jag är förälskad men jag går då fan inte på moln, man går hela tiden och väntar på vad som kommer att hända här näst. 

Jag vet att jag har tvivlat mycket på dina känslor, och jag förstår nu också varför. 
Jag är ledsen över att jag har gått på dig och inte gjort det lättare för dig,men nu vet även du..
Och vissa saker får faktiskt till och med du acceptera att så gör man bara inte.. 

Jag hoppas att jag kommer att vara stark, men jag vet inte om jag klarar det, för om du försvinner nu så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Vet inte om jag har något att kämpa för. Även om det är som det är så ger du mig styrka värme å kärlek i din blick. Å jag vet inte vad jag gör om den blicken försvinner.
Kommer den att finnas där för mig efter allt om det ens finns något efter?
Om inte så vet jag inte om jag kommer att kunna titta någon i ögonen igen och känna kärlek.
Det är bara en massa strul.

Nu sitter jag här i min soffa å har micke ligger å sover bredvid orkar inte väcka honom så att han kan åka hem, han kan gott ligga kvar å få sova..Och så slipper jag känna oro för att jag e ensam om det blir som igår natt.


Eyes that dont not cry, do not see
l.m.n